Tillbaka
Jag blev en aning fundersam efter dagens diskussion i ”Lilla gruppen”. Känslan, som stannade kvar efter diskussionen, sade mig att inga argument egentligen togs på allvar. Efter eller inför varje argument gled man över till någonting annat utan att riktigt bestämma sig – eller vilja bestämma sig för – vilka argument som egentligen är hållbara.
Men låt oss försöka ännu en gång.
Det sätt på vilket argumenteringen sköts antyder, att det här huvudsakligen är ett projekt som hör till kategorin ”cultural tourism” och ”urban renewal”. Avsikten är alltså att skapa en magnet, som drar till sig ca 550t människor/år. Guggenheim-Helsinki sysslar alltså inte med inköp utan fungerar som en stor internationell konsthall. Inriktningen är också till en del specifiserad: Gugg-H skall också inrikta sig på arkitektur och design, men i vilken utsträckning är oklart.
För att komma upp till målsättningen skall museet dra tre stora utställningar per år. Varje utställning skall alltså dra – i genomsnitt – 183t besökare. I runda tal betyder det ca 2500 besökare per dag. Louisiana kom nästan upp till den besöksfrekvensen med Colour in Art (http://www.louisiana.dk/uk/Menu/Exhibitions/Past+exhibitions/Colour+in+Art). Deras andra utställning det året (2010) hade rubriken ”Warhol after Munch” med kända dragplåster som ”Madonna” och ”Skriket” plus Warhols hela palett med Mao och Marilyn (http://www.louisiana.dk/uk/Menu/Exhibitions/Past+exhibitions/Warhol+After+Munch).
I det här sammanhanget är det skäl att komma ihåg att Ny Carlsberg Glyptotek också kommer upp till en ganska betydande besöksfrekvens. På andra sidan Öresund finns dessutom Moderna Museet Malmö. Det handlar alltså att det finns konglomerat, som dessutom kan utökas med Köpenhamns konserthus och Operan. I regionen lever 1,9 miljoner människor och i världsstadsklassificeringen är Köpenhamn och Stockholm Beta+ städer, Helsingfors en Beta- stad.
Öresundsregionen med Köpenhamn och Malmö som kärna är det största stadsområdet i Norden med 2,3 miljoner invånare. Därefter kommer Stockholm med 1,9.
Alfa++ städer är London och New York, europeiska Alfa+ är Amsterdam, Bryssel, Frankfurt, Madrid, Milano, Moskva. Europeiska Alfa städer är Barcelona, Dublin, Lissabon, München, Warszawa, Wien, Zürich.
Att komma upp till Beta+ nivån är alltså redan ett kvantumhopp, som kan vara realistiskt under definierbara omständigheter. Under dagens diskussion i Lilla gruppen framfördes inte ett enda argument på den punkten.
Kvantumhoppets förutsättningar
Jag tror att det är entydigt och fullständigt klart att staten måste vara med ni det projektet. Därtill finns det en annan förutsättning, som ingen egentligen vill nämna. Om huvudstadsregionen slås samman förändras naturligtvis också de ekonomiska randvillkoren.
Jag tror också att det är hederligt att säga, att konceptet för Gugg-H måste vara exceptionellt för att kvantumhoppet skall vara möjligt. Vad betyder det.
Det vi ser av utställningsstatistik talar sitt tydliga språk. I fråga om arkitektur och design toppades listan 2009 av MoMa och Ron Arad (http://www.moma.org/visit/calendar/exhibitions/301).
Två på den listan var Guggenheims Frank Lloyd Wright, som sedan följande år visades i Bilbao. Av tio utställningar fanns 6 i New York eller London, en i Nagoya – Japans tredje rikaste och fjärde största stad, en i Chicago, en i Porto och en i Caserta. Portos metropolområde och har 1,7 miljoner invånare och rör sig alltså i närheten av vad man kan tänka sig i Nyland. Cacerta tillhör Neapels metropolområde, finns på UNESCOs World Hertigae lista. Området har över 4 miljoner invånare. Specialiseringen på arkitektur och design är alltså inte någon enkel match. Att satsa på en kombinerad Wright-Aalto-Bauhaus kunde vara en säker framgång, men vad kommer sen de följande åren?
För att komma upp i den klass – och i den frapperande originalitet – som projektet behöver räcker det inte med det vi har i Helsingfors. Med tillsammans med Emma och t.ex. Hyvinge, där jag tycker mig komma ihåg att det finns fina Sallinen mm, kunde man tänka sig att skapa ett nätverk, som kunde fungera. Men igen. Det visar att det är ett nationellt projekt där allting från Reidar Särestöniemi i Kittilä och ner till oss här måste kombineras.
Utställningstekniken är ytterligare en aspekt, som jag har framhållit tidigare.
I utredningen säger man – och det är säkert riktigt – att den tekniken går fram med så oerhörd hastighet, att man inte i dagens läge kan säga någonting säkert. Samtidigt vore det mer än nödvändigt att på något sätt ändå famna framtiden. Mellan raderna i utredningen finns nog Nokia med, men problemet är här att de sysslar med teknologi, som de räknar med att kunna utnyttja själva och som därför är stängd. En viktig del av öppenheten i konceptet handlar därför om Open Source eftersom det kan ge lokalt arbete.
På kvantumhoppets utmaningar svarar inte riktigt utredningen. Tvärtom ger den siffror, som ganska entydigt förefaller överdrivna. På inkomstsidan räknar med att det hela skall ge 7,7 miljoner (av det 4,5 M€ i inträdesbiljetter och 1,5 M€ i butikens försäljning).
Moderna Museet tar in drygt 2 M€. Det kan alltså finnas ett hål på ca 3 M€ plus att stasandelen förutsätter att institutionen är ett museum och samlar och lagrar konst. Med kapitalkostnaderna kan det alltså bli en årlig utgift på ca 20 M€. För att få ner den summan till en under dessa omständigheter acceptabel och hållbar nivå borde staten komma in med ca 100 M€. Samtidigt borde konceptet göras klarare.
Hälsningar,
Nicke
En tanklös Guggenheim-diskussion
17.01.2012
Det förefaller som om största delen av av fullmäktige egentligen hade sin åsikt klar redan innan utredningen publicerades. Nu kamuflerar man den genom att i efterhand hitta på ganska vacklande argument. För nu sedan den eftersträvade kritiska diskussionen.
Guggenheim-tankar 2
efter "Lilla gruppen" den 16 januari 2012Jag blev en aning fundersam efter dagens diskussion i ”Lilla gruppen”. Känslan, som stannade kvar efter diskussionen, sade mig att inga argument egentligen togs på allvar. Efter eller inför varje argument gled man över till någonting annat utan att riktigt bestämma sig – eller vilja bestämma sig för – vilka argument som egentligen är hållbara.
Men låt oss försöka ännu en gång.
Det sätt på vilket argumenteringen sköts antyder, att det här huvudsakligen är ett projekt som hör till kategorin ”cultural tourism” och ”urban renewal”. Avsikten är alltså att skapa en magnet, som drar till sig ca 550t människor/år. Guggenheim-Helsinki sysslar alltså inte med inköp utan fungerar som en stor internationell konsthall. Inriktningen är också till en del specifiserad: Gugg-H skall också inrikta sig på arkitektur och design, men i vilken utsträckning är oklart.
För att komma upp till målsättningen skall museet dra tre stora utställningar per år. Varje utställning skall alltså dra – i genomsnitt – 183t besökare. I runda tal betyder det ca 2500 besökare per dag. Louisiana kom nästan upp till den besöksfrekvensen med Colour in Art (http://www.louisiana.dk/uk/Menu/Exhibitions/Past+exhibitions/Colour+in+Art). Deras andra utställning det året (2010) hade rubriken ”Warhol after Munch” med kända dragplåster som ”Madonna” och ”Skriket” plus Warhols hela palett med Mao och Marilyn (http://www.louisiana.dk/uk/Menu/Exhibitions/Past+exhibitions/Warhol+After+Munch).
I det här sammanhanget är det skäl att komma ihåg att Ny Carlsberg Glyptotek också kommer upp till en ganska betydande besöksfrekvens. På andra sidan Öresund finns dessutom Moderna Museet Malmö. Det handlar alltså att det finns konglomerat, som dessutom kan utökas med Köpenhamns konserthus och Operan. I regionen lever 1,9 miljoner människor och i världsstadsklassificeringen är Köpenhamn och Stockholm Beta+ städer, Helsingfors en Beta- stad.
Öresundsregionen med Köpenhamn och Malmö som kärna är det största stadsområdet i Norden med 2,3 miljoner invånare. Därefter kommer Stockholm med 1,9.
Alfa++ städer är London och New York, europeiska Alfa+ är Amsterdam, Bryssel, Frankfurt, Madrid, Milano, Moskva. Europeiska Alfa städer är Barcelona, Dublin, Lissabon, München, Warszawa, Wien, Zürich.
Att komma upp till Beta+ nivån är alltså redan ett kvantumhopp, som kan vara realistiskt under definierbara omständigheter. Under dagens diskussion i Lilla gruppen framfördes inte ett enda argument på den punkten.
Kvantumhoppets förutsättningar
Jag tror att det är entydigt och fullständigt klart att staten måste vara med ni det projektet. Därtill finns det en annan förutsättning, som ingen egentligen vill nämna. Om huvudstadsregionen slås samman förändras naturligtvis också de ekonomiska randvillkoren.
Jag tror också att det är hederligt att säga, att konceptet för Gugg-H måste vara exceptionellt för att kvantumhoppet skall vara möjligt. Vad betyder det.
Det vi ser av utställningsstatistik talar sitt tydliga språk. I fråga om arkitektur och design toppades listan 2009 av MoMa och Ron Arad (http://www.moma.org/visit/calendar/exhibitions/301).
Två på den listan var Guggenheims Frank Lloyd Wright, som sedan följande år visades i Bilbao. Av tio utställningar fanns 6 i New York eller London, en i Nagoya – Japans tredje rikaste och fjärde största stad, en i Chicago, en i Porto och en i Caserta. Portos metropolområde och har 1,7 miljoner invånare och rör sig alltså i närheten av vad man kan tänka sig i Nyland. Cacerta tillhör Neapels metropolområde, finns på UNESCOs World Hertigae lista. Området har över 4 miljoner invånare. Specialiseringen på arkitektur och design är alltså inte någon enkel match. Att satsa på en kombinerad Wright-Aalto-Bauhaus kunde vara en säker framgång, men vad kommer sen de följande åren?
För att komma upp i den klass – och i den frapperande originalitet – som projektet behöver räcker det inte med det vi har i Helsingfors. Med tillsammans med Emma och t.ex. Hyvinge, där jag tycker mig komma ihåg att det finns fina Sallinen mm, kunde man tänka sig att skapa ett nätverk, som kunde fungera. Men igen. Det visar att det är ett nationellt projekt där allting från Reidar Särestöniemi i Kittilä och ner till oss här måste kombineras.
Utställningstekniken är ytterligare en aspekt, som jag har framhållit tidigare.
I utredningen säger man – och det är säkert riktigt – att den tekniken går fram med så oerhörd hastighet, att man inte i dagens läge kan säga någonting säkert. Samtidigt vore det mer än nödvändigt att på något sätt ändå famna framtiden. Mellan raderna i utredningen finns nog Nokia med, men problemet är här att de sysslar med teknologi, som de räknar med att kunna utnyttja själva och som därför är stängd. En viktig del av öppenheten i konceptet handlar därför om Open Source eftersom det kan ge lokalt arbete.
På kvantumhoppets utmaningar svarar inte riktigt utredningen. Tvärtom ger den siffror, som ganska entydigt förefaller överdrivna. På inkomstsidan räknar med att det hela skall ge 7,7 miljoner (av det 4,5 M€ i inträdesbiljetter och 1,5 M€ i butikens försäljning).
Moderna Museet tar in drygt 2 M€. Det kan alltså finnas ett hål på ca 3 M€ plus att stasandelen förutsätter att institutionen är ett museum och samlar och lagrar konst. Med kapitalkostnaderna kan det alltså bli en årlig utgift på ca 20 M€. För att få ner den summan till en under dessa omständigheter acceptabel och hållbar nivå borde staten komma in med ca 100 M€. Samtidigt borde konceptet göras klarare.
Hälsningar,
Nicke